TYST!!

Jag var nyss inne på Sandras blogg och läste lite över vad hon hade skrivit om barns utveckling och jag håller med henne om allt hon skriver om barn utveckling. Alla barn utvecklas olika fort då de är olika individer med olika personligheter.

Anledningen till att jag har den rubrik jag har på detta inlägg kommer snart och det handlar om Neos utveckling. Alla säger att han är hemskt tidig i utveckling. Jag kan inte säga nånting om det eftersom han ändå är mitt första barn. Däremot så vet jag att jag gått misste om den där tiden när barn är nyfödda och så liten att man kan bylta in dem i filtar och bara njuta utav den tiden. Neo har aldrig varit en pytteliten liten bebis som man bara kunde mysa med. Han har alltid varit ett aktivt barn.

Till rubriken. När folk får reda på hur gammal Neo egentligen är så säger många: "Ååh men då väntar han på ett liten syskon eftersom han är så tidig". Kan folk bara sluta säga det till mig och vara TYST istället?! Jag avskyr verkligen den meningen! Hade jag velat, orkat och haft en karl hade han kanske kunnat haft ett litet syskon, men nu är det så att jag har fullt upp med Neo och jag vill inte ha ett till barn redan! Jag är inte redo för ett barn till utan jag vill ägna all min uppmärksamhet på den lilla krabat jag redan har istället för att jag ska ägna lite uppmärksamhet åt två små barn och det ena kanske ska bli bortglömt.

Jag tror inte på den teorin att om barn är tidiga så väntar dem på småsyskon inom en kort tid utan dem utvecklas i den fart som dem vill eller hur man ska säga. Jag är glad att Neo är den han är. Han har alltid nära till ett skratt samtidigt som han har ett jävla humör. Han påminner väldigt mycket om mig själv och det är jag väldigt lycklig över. Jag hade inte velat ha ett annat barn än honom. Han är min perfekta lilla underbara prins som betyder allt för mig!