Sitter här hemma och funderar och dessa tankar kommer allt oftare nu för tiden.
Har jag gjort rätt val som behöll detta barn? Kommer jag klara av detta? Hur kommer det bli? Hur gör jag när jag vet vem som är pappan? Kommer pappan ställa upp lika mycket som han säger?
Vet att det är väldigt försent att göra nånting åt det eftersom det bara är 3,5 veckor kvar, men har verkligen börjat tvivla när jag hör vissa saker.
Ju mer jag tänker på det, desto mer gräver jag ner mig och desto oftare gråter jag mig själv till sömn.
Jag sover mindre pga dessa tankar, äter mindre och stänger in mig själv ännu mer från om världen!
Har jag gjort rätt val som behöll detta barn? Kommer jag klara av detta? Hur kommer det bli? Hur gör jag när jag vet vem som är pappan? Kommer pappan ställa upp lika mycket som han säger?
Vet att det är väldigt försent att göra nånting åt det eftersom det bara är 3,5 veckor kvar, men har verkligen börjat tvivla när jag hör vissa saker.
Ju mer jag tänker på det, desto mer gräver jag ner mig och desto oftare gråter jag mig själv till sömn.
Jag sover mindre pga dessa tankar, äter mindre och stänger in mig själv ännu mer från om världen!
2 kommentarer:
Det kanske är en klen tröst, men just funderingarna kring om man gjort rätt och om man kommer att klara av det har så gott som alla faktiskt. Och man klarar det, man klarar så otroligt mycket mer än man tror när man blivit förälder. Kram på dig!
Jag vet att du kommer klara det! Du är stark. Och dessutom har du mig och många fler som ställer upp och hjälper dig så gott vi kan & du vill. Tro på dig själv!vi tror på dig..
Skicka en kommentar