När man är liten och funderar över framtiden så ser man barn, karl, kåk och hela fadderuttan med familjeliv. Det är väl klart att jag skulle vilja ha det så också! Men det är ju klart att jag och Neo klarar oss själva, men självklart tycker jag det är tråkigt att Neo inte har någon fadersgestalt att se upp till. När jag tänkte på barn förut så trodde jag aldrig att jag skulle vara ensamstående och egentligen är det inte så jag vill ha det även om jag trivs med det. Man ser alla andra tjejer med deras familjer med barn och man. Det avundas jag! Att vara två om saker och ting. Att kunna dela barnens liv och uppväxt med någon.
Jag vet inte vad jag vill med detta inlägg, men var tvungen att skriva av mig lite.
2 kommentarer:
Ja elias har så mycket veck på kroppen att vi brukar kalla honom för lill buddha eller det skrattande äpplet haha ;P
Nej 5min metoden var inte alls så hemsk som jag trodde... Man måste ju göra det som är bäst för barnet, och det som är bäst för barnet är ju att det får sin sömn. Och en glad utvilad mamma :)
Känner verkligen igen mig! I början var det perfekt, jag och Isac mot världen, men nu då? :/
Skicka en kommentar