Ibland tänker jag när jag är på väg ifrån brorsan: "Måtte jag ramla ner för trappan så det kanske sätter igång förlossningen" eller att jag ska halka utomhus. Inte direkt normala tankar, men så tänker jag ganska ofta. Det känns jätte hemskt att tänka så, men jag kan inte låta bli om jag ska vara ärlig.
Hmm nu kallar egentligen sängen, men jag har ingen lust att sova ensam. Vi får väl helt enkelt se när jag pallrar mitt arsel till sängen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar